Kribergsbloggen

Kribergsbloggen

Stilla flyter Don

KribergPosted by S-O Åström 2008-10-21 21:25:56

Alltsedan 18-årsåldern har jag hunnit avverka ett stort antal bilar, allt från den första bilen, en folka från -56, med osynkad etta och körriktningsvisare som måste bankas ut för att visa åt vilket håll jag tänkte svänga, ingen bränslemätare utan en liten spak någonstans vid golvet som kunde vridas för att ge ett tillskott på bränsle.
Tekniken har gått framåt sedan dess, men under 90-talet råkade jag köpa en rysk bil, en Lada Samara. ICA-kuriren, av alla tidningar, testade bilen. Svängradien var minimal. Testföraren gjorde förtvivlade försöka att vända på en medelstor väg utan att lyckas. Vindrutespolaren beskrevs som "Stilla flyter Don", vilket jag var böjd att hålla med om. Lacken var skrovlig som ett apelsinskal. Trots alla brister så var den ändå pålitlig och billig i drift.
Jag beslöt mig en dag för att sälja den.
Någon som presenterade sig som ett ombud för en rysk student hörde av sig. Han ville att jag skulle åka till Mariehems centrum här i Umeå för att träffa Sergej som ryssen hette. Jag fruktade att det var en rysk maffiatyp i svarta skinnkläder med en Kalashnikov under jackan. Eftersom jag misstänkte att bilen skulle vara svårsåld så bestämde jag mig för att möta mitt öde.
Klockan 10.00 en söndagsförmiddag åkte jag till mötesplatsen. En tät dimma hade lägrat sig över torget. Jag rörde mig sakta in i dimman och plötsligt uppenbarade sig en svart gestalt.
Vi gick varann till mötes. När vi var alldeles intill varandra vände sig gestalten mot mig och utbrast högljutt: "Lada Samara". Jag hoppade till och fick en obeskrivlig lust att tömma tarmen. "Yes", svarade jag och lotsade Sergej genom dimman bort mot Ladan.
Sergej gick ett varv runt bilen, pekade på lacken och frågade stillsamt: "What's this?" "Russian quality", svarade jag snabbt, vilket också kom att bli mitt standardsvar när han anmärkte på något.
Vi klev in i bilen för en provtur. Segej körde ner mot stan och var snart vilse i pannkakan och undrade hur han skulle köra för att komma tillbaka till Mariehem. Jag pekade och han styrde hemåt. Nedanför lasarettet hamnade han på en bakgata som gatuunderhållet verkade ha glömt. Då pekade Sergej plötsligt mot vägen och utbrast:"Russian quality"!
Han gjorde ytterligare anmärkningar på bilen och lovade höra av sig nästa dag.
Dagen efter hade hans flickvän Olga dykt upp. Det var hon som behövde bilen i sitt arbete som journalist i Murmansk. Hon ville göra affär på en gång, men Sergej tvekade.
Jag ringde upp honom dagen efter och gav honom ett ultimatum. Klockan 17.00 vid Stjärnhallen på Berghem. Ta med "cash" för betalning.
Sergej fanns där på avtalad tid med "cash" samt Olga.
Vi åkte hem för att göra klar affären. Pengarna räckte inte, men Sergej hade med sig cigarretter, div "gåvor" samt vodka och whisky. Han var noga med att påpeka att whiskyn inte var amerikansk. "Whisky not from Georgia but Georgien. Whiskyn var svartbrun och smakade som spillvatten från Tjernobyl. De som smakade den såg ut som om de drabbats av ansiktsförlamning.
Jag fann sedermera för gott att rensa avloppet med häxbrygden.
Jag ville bli av med bilen så jag accepterade betalningen.
Sergej och Olga styrde Ladan genom Finland, där tullen plockade ner registreringskyltarna. Förhoppningsvis kom paret fram till Murmansk.

  • Comments(0)//blogg.kriberg.com/#post21