Kribergsbloggen

Kribergsbloggen

Högmod går före fall

KribergPosted by S-O Åström 2009-04-24 13:59:39

Gladde mig åt att jag i vinter inte ramlat av cykeln någon gång. Tror att det hände inte mindre än 6 gånger förra året.
I regel var det isigt och ojämnt underlag som orsakade störtdykningarna. I hälften av fallen var det dock panikinbromsningar som effektivt stoppade cykeln men inte min kropp. Tröghetslagen såg till så att den fortsatte sin färd.
Någon där uppe ansåg kanske att högmodet har sina gränser. När jag var ca 150 m hemifrån brast styret. Det gick tvärt av, förmodligen av utmattning efter tolv års tjänstgöring.
Innan min halvt förtvinade hjärna hann begripa vad som hände så var det dags för ännu en störtdykning. Jag landade i en stor vattenpöl med resterna av cykeln under mig. Lyckades liksom tidigare komma på fötter igen dyblöt och med trasiga jeans (såg faktiskt rätt moderna ut med sina revor.)
Traskade hemåt och möttes av frugan som sin vana trogen utbrast: "Jaha, nu igen". Hon försökte slita sig från TV-serien Glamour, men beslöt att prioritera den.
Jag krängde av brallorna och tvättade såren.
Jan Fridegårds roman om Lars Hård dök upp som på beställning. Den boken dryper av tungsinne och missmod. Minns ett citat i romanen när Lars Hård upplever ett ljust ögonblick, men ändå har svårt att tro på det. "Nu stod inte min dystert profeterande skugga bredvid mig längre, men kanske den bara gått runt knuten och pissat".
Nu är mitt liv kanske motsatsen till hans och cykelincidenterna bara till för att skapa motvikt till alla de ljusa stunderna.
Jag byter till sommarcykel nu.

  • Comments(2)//blogg.kriberg.com/#post23